Varför det kallas »macro« när vi fotograferar »mikro«

ALLA pysslar mer eller mindre med fotografi nuförtiden, eller åtminstone nästan alla. Det kanske finns några få undantag, men de räknas inte. I tid och otid hörs kameraslutarens klick över hela landet, även om, det måste erkännas, mängden fällda byten är oproportioneligt liten i förhållande till antalet avlossade »skott«.1

W. H. Walmsley, 1899

Jag tycks aldrig tröttna på att läsa över hundra år gamla klagomål på hur mycket det fotograferades dåförtiden, och hur dåliga de flesta bilderna blev. Just den här 125 år gamla pärlan stötte jag på när jag gjorde min research för detta veckomejl. Jag tänker att författarens brutala liknelse mellan lyckade bilder och »fällda byten« förmodligen säger en hel del om hans tid och kultur, och jag älskar hur bekymmerslöst han avfärdar alla undantag med en enkel bisats; »de räknas inte«.

Men mitt egentliga ämne för den här texten är ett helt annat: har du någonsin funderat på varför objektiv som är särskilt byggda för närbilder kallas »makroobjektiv« och inte »mikroobjektiv«? Med tanke på att makro betyder »stor«, och mikro »liten« – borde det inte heta mikroobjektiv istället? Optiska instrument för att studera riktigt små saker kallas ju mikroskop, inte makroskop. Makroskop, eller mer exakt »macroscope«, är faktiskt ett riktigt ord, men det beskriver inte en apparat, utan ett koncept. I engelskan används det i vetenskapliga sammanhang som benämning på metoder och koncept som syftar till att studera mycket stora objekt eller extremt komplexa system, som till exempel solsystemet.

Själv har jag sedan 1980-talet ansett att den enda aktören i fotovärlden som använt begreppen rätt är kameratillverkaren Nikon, som ända sedan lanseringen av sitt första närbildsobjektiv 1956 envist gått mot strömmen och kallat dem för »mikro-nikkor«. Det är så självklart: ett objektiv som delar egenskaper med teleskop kallas teleobjektiv. Ett objektiv som delar egenskaper med mikroskop borde naturligtvis kallas mikroobjektiv. Jag tycker att argumentet får extra tyngd av att Nikon redan hade tillverkat just mikroskop i över 30 år när de 1948 lanserade sin första kamera.

William Henry Walmsley och några av hans uppskattade preparat.

Så hur blev det egentligen så här? Varför kallas objektivet du använder för att fotografera humlor i trädgården för »ett makro« och inte »ett mikro«?

W. H. Walmsley, som jag citerade ovan, var en av de drivande personerna bakom fotovärldens uppochnervända nomenklatur. Som en av grundarna av American Microscopic Association var Walmsley en kändis i dåtidens mikroskopkretsar. Han lär också ha varit en mästare på att göra så kallade preparat (skivor av glas med ämnen preparerade för mikroskopiska studier). Citatet som inleder det här veckomejlet är de första meningarna i en lång text2 från 1899 där han bland annat argumenterar för att ordet mikrofotografi bara ska användas för att beskriva tekniker då man fotograferar med hjälp av ett mikroskop. Hans motiv var att göra åtskillnad mellan metoderna för närbilder som fotografer använde (mellanringar, extra långa bälgar, försättslinser) och metoden att fotografera genom ett riktigt mikroskop. En bidragande orsak till hans engagemang i frågan kan ha varit att Walmsley också var en återförsäljare av mikroskoputrustning. Närbildsfotografering med hjälp av bälgar och specialbyggda närbildsobjektiv menade han kunde kallas makrofotografi istället, så att det inte skulle bli några sammanblandningar med den mer avancerade »photo-micrography«

The picture thus made may be termed a photo-macrograph, as a distinction from the true photo-micrograph produced by the combination of microscope and camera.

Och så blev det.

Carl Strüwe, Archetype of Individuality, 1933. Jag har inte lyckats hitta någon information om hur just den här bilden är gjord, men det är sannolikt någon form av multiexponering eller montage.

När vi tänker på mikrofotografi idag, så går nog mångas tankar till den svenske fotografen Lennart Nilsson, som bland annat var en av de första som fotograferade HIV-viruset 1985. Men det finns fler fotografer som vunnit berömmelse genom mikrofotografi, och då tänker jag särskilt på den tyske formgivaren Carl Strüwe som redan på 1920-talet överbryggade klyftan mellan vetenskap och konst med sina artistiska bilder gjorda med hjälp av kamera och mikroskop med upp till 2000 gångers förstoring. Bilden ovan är en av hans mest kända. Hyper Allergic har en bra text om Strüwe här.

Vad är makrofotografi?

Inom fotovärlden är »makro« ett begrepp med en ganska flytande innebörd, men den vanligaste definitionen är att det är fotografi där motivet återges i naturlig storlek – skala 1:1 – eller större på kamerans film/bildsensor. Vid användning av en vanlig fullformatskamera talar vi alltså om makro när motivet som fyller bildsensorn är 36x24 millimeter eller mindre. I praktiskt bruk använder tillverkare av kameror och objektiv ordet lite friare.

Det är möjligt att makrofotografera med dedikerade makroobjektiv, med vanliga objektiv försedda med mellanringar eller förstorande försättslinser eller genom att montera ett vanligt objektiv bak och fram på kameran.

fotnoter
  1. Citatet är bättre på originalspråket än i översättning. Så här går det:
    »EVERYBODY dabbles more or less in photography nowadays, at least almost everybody. There may be a few exceptions, but these do not count. In and out of season the click of the shutter is heard throughout the land, though, it must be confessed, the amount of game bagged to that of ›snapshots‹ fired, is disproportionately small.«
  2. Texten publicerades i The International Annual of Anthony's Photographic Bulletin and American Process Year-book, 1899. Tre år senare gav Walmsley ut boken The A.B.C. of Micrography, som handlade om att fotografera med hjälp av mikroskop.

Gå på djupet med fotografi under ett helt år

Emma Svensson och Göran Segeholm.

Emma Svensson och jag startar en ny omgång av vår populära årslånga fotokurs – i samarbete med Fotosidan – för dig som vill boosta ditt fotointresse under ett helt år. Varje tisdagkväll, med uppehåll för jul och nyår, är du med på en digital träff i kursen. Du får träffa fotografer från olika fält och du får feedback på fotoövningar och grundläggande teori om bildläsning och visuell kommunikation.

Jag håller personligen i 12 av de sammanlagt 50 träffarna. Andra gånger träffar du ibland Emma Svensson, ibland andra kunniga och erfarna fotografer som gästföreläsare.

Kursen startar 19 november. Antalet platser är begränsat.

Läs mer på Fotosidan.


En sådan som fotograferar

Vecka 41: Fototid

Öppna din kalender. Hitta en dag då du har lite tid över, men den ska vara minst två veckor bort. Markera tre timmar av dagen och skriv »fototid«.

När dagen kommer – fotografera under dina tre timmar.

Ett roligt sätt att få ut det mesta möjliga av övningen är att kontakta en vän eller bekant i förväg och förklara att du bestämt dig för att fotografera regelbundet, och kanske den personen vill ha ett porträtt när du har din fototid nästa gång?

Bakgrund till övningen

En del av övningen är att du faktiskt fotograferar. En lika viktig del är att veckorna fram till fototillfället så är det svårt att undvika att tänka på vad du ska fotografera, och i den processen finns det plats för helt nya idéer att ta form.


Bildradio-reprisen: Om det andliga i konsten

Veckans bildradiorepris från 2015 tycker jag är en liten pärla, för man får lyssna på Ulf Lundins hemtrevliga stämma när vi pratar om introduktionen av den abstrakta bilden i konsten.

Bildradionavsnitten är tillgängliga för alla betalande prenumeranter av Bildspråket.

🎙️ 101: Själens vibrationer
Göran och konstnären Ulf Lundin uppmärksammar att det gått 100 år sedan utgivningen av Wassily Kandinskys inflytelserika bok »Om det andliga i konsten«.