Vad är ett bildspråk?

Ordet "bildspråk" är en slajmklump — halt och slipprigt, saknar distinkt form. Redan de två ord som ingår i sammansättningen är luddiga i konturerna.

bild; (plant) före­mål som för synsinnet åter­ger en del av verkligheten el. något som kunde vara verkligt; om teckning, målning, fotografi m.m.

språk; mänskligt system för kommunikation, känslo­uttryck och konstnärliga ända­mål med en upp­sättning ord och ordförbindelser eller tecken som kombineras enl. vissa grammatiska regler.

Definitionerna ovan kommer från Svensk ordbok¹ och är de två mest releventa för våra syften. Men de har sina svagheter. Ta till exempel det här med "återger en del av verkligheten" — sedan drygt hundra år tillbaka accepterar världen att det finns abstrakta bilder, föremål som vi betraktar som bilder även om de inte föreställer något speciellt. En annan invändning är att det är svårt att idag hävda att en bild nödvändigtvis är "ett föremål" som på den tiden när de flesta bilder var uppbyggda av papper och pigment. Den som tittar på en bild på en datorskärm tänker knappast på själva bilden som ett förmål. Den är flyktig, och kan när som helst försvinna eller ersättas av någonting annat. Vi har kommit att acceptera att bilden inte behöver ha några fysiska egenskaper utöver en viss ordningföljd av ettor och nollor.

Språk då? I ordboken framstår "språk" som någonting som är medvetet skapat och styrs av överenskomna regler. Men de flesta är nog beredda att betrakta även omedvetna uttryck som "språk". Kroppsspråk är ett exempel. Meningen "Kroppsspråket avslöjade hans osäkerhet." är fullt rimlig.

Så vi kanske hellre ska tänka att den minsta gemensamma nämnaren för allt vi kallar "språk" inte är att det är "skrivet" (i betydelsen medvetet skapat av en avsändare), utan att det kan bli "läst" (i betydelsen att dess tecken kan analyseras och tolkas).  På så sätt kan vi acceptera att omedvetna mänskliga kroppsrörelser och ansiktsuttryck utgör en del av det vi kallar för "kroppsspråk", och att meningar som "Den stora mängden godispapper på golvet i bilen talade sitt tydliga språk." är fullt förståeliga, även om bilens ägare inte hade för avsikt att godispapperen skulle sända ett budskap.

Med det synsättet existerar bildspråk på samma villkor som kroppsspråk. Alla bildens egenskaper, oavsett de tillkommit medvetet eller omedvetet, är möjliga att tolka precis som alla kroppens uttryck är det. Under alla tillfällen på dygnet  är det möjligt att dra slutsatser av ett kroppsspråk, även när kroppen är i vila. Likaså är det möjligt att analysera "bildspråket" i alla bilder, oavsett upphovspersonen haft för avsikt att sända ett budskap eller inte.

Alltså: när jag står på min balkong i Hökarängen och tittar ut över Pepparvägen så ser jag inte "en bild", och därför inte heller något "bildspråk". Men tar jag ett fotografi av exakt samma vy så finns bildspråket där, hur objektiv och trogen mitt motiv jag än försöker vara.

Till skillnad från verkligheten har min bild ramar, och var de ramarna till sist hamnat är en del av det som kan analyseras och tolkas. Till skillnad från verkligheten skildrar min bild ett specifikt ögonblick, och valet (eller icke-valet) av det ögonblicket blir också till en del av bildspråket. Liksom var jag valt att sätta fokus (eller inte valt, om jag har automatisk fokusering) och vad som finns med i förgrunden. Är bilden svartvit eller färg? Oavsett vilket så är närvaron eller frånvaron av färg också en del av det som kan analyseras  och tolkas, och därmed också en del av bildspråket.

Mot ett medvetet bildspråk

Att arbeta med sitt bildspråk är att göra sig medveten om hur spåren som fotografen oundvikligen lämnar efter sig i varje bild påverkar läsarens tolkning, oavsett denna tolkning sker medvetet eller omedvetet. Det är detta språk den här digitala publikationen — bildspråket.se — handlar om. Fotografiet har blivit en så viktig del av mänsklig kommunikation att vi måste tänka på det som ett språk, och inte som ett tekniskt hantverk.

Det här är i och för sig inga nyheter. Redan på 1930-talet slog den ungerskfödde fotografen, formgivaren, läraren och konstnären László Moholy-Nagy fast att fotografi är på väg att bli det nya världsspråket, och att framtidens analfabet inte bara är den som är okunnig om hur man använder en penna, utan också den som inte kan använda en kamera².  

1. Svensk ordbok, 2021 års digitala upplaga.
2. I texten "Pigment and Light", publicerad första gången 1936.