Promptografi är ingenting, betraktat av ingen

Promptografi; digital bild genererad genom inmatning av text i ett AI-program som till exempel Dall-e, Midjourney, Firefly eller Stable diffusion.

Tre år in i boomen för AI-genererade bilder har jag ännu inte sett ett promptografi som fått mig att tänka något intressantare än »denna bild är genererad av en dator«. De gånger jag känt något som liknar ett wow, så har det varit kopplat till teknik: »tänk vad långt dom kommit, de där pixlarna ser ju faktiskt ut som ett fotografi av en människa«. Aldrig har nästa tanke varit »och vilken intressant människa det verkar vara« eller »vilken intressant konstnär som lyckats få en dator att producera detta«. Inget av det jag söker i konsten — insikter, känslor, en upplevelse av mening — har kommit till mig genom promptografi. Kanske är det något fel på mig. Eller kanske är mitt ointresse ett friskhetstecken.

Bra konst är meningsskapande. Den länkar samman människor med varandra och med världen omkring dem. Jag tänker på vad konstnären David Hockney skrev i boken A History of Pictures (Thames & Hudson, 2016): »Any picture is an account of looking at something« (varje bild handlar om hur det är att betrakta något). Som exempel väljer Hockney en målning av en uggla, utförd av Picasso. Han argumenterar för att det är intressantare att se målningen än en uppstoppad uggla, eftersom målningen gör att vi inte bara ser ugglan, vi ser den också genom någon annans ögon. Bilden innehåller spår av både ett objekt (ugglan) och ett subjekt (konstnären som ser ugglan).

Likadant känner jag inför fotografi. Många gånger är ett fotografi av ett ting intressantare än själva tinget, för i bilden kan jag också se en fotograf. Där finns summan av alla de tusentals små beslut som tillsammans skapar ett bildspråk; fotograferingspunkt, utsnitt, timing, närvaro, efterbehandling, sammanhang, val av teknik.

Men när jag ser ett promptografi ser jag ingen promptograf, hur mycket jag än letar. Det är omöjligt att avgöra vad som är sprunget ur en mänsklig avsikt – längtan, nyfikenhet, glädje – och vad som genererades automatiskt av programmets algoritmer. Bildspråkets uttryck handlar mest om valet av program. Ska det vara Midjourneys romantiska fantasystil, eller det torrare uttrycket från Adobe Firefly?

När jag tittar på ett fotografi så ser jag en representation av en specifik tidpunkt och en specifik plats. Det jag ser i bilden har funnits. Det gör det meningsfullt att tänka kring det. Ett krokigt träd gör att jag tänker att det måste blåsa mycket på den platsen. En gammal hund i knät på en gammal dam kan få mig att fundera över när, och varför, hon skaffade hunden.

I ett promptografi har ingenting en historia. Trädet är inte krokigt för att det blåser på platsen där det står, för det finns ingen plats. Kvinnan med hunden har aldrig skaffat någon hund, för det finns ingen kvinna och det finns ingen hund.

Eller uttryckt på ett annat sätt: ett promptografi är ingenting, betraktat av ingen.

Säg »promptografi« så ofta du kan

Kommer du ihåg Boris Eldagsen? För snart två år sedan vann han den kreativa klassen i prestigefulla Sony World Photography Awards med en ai-genererad bild med titeln Pseudomnesia / The Electrician.

Vid prisutdelningen avstod Eldagsen från priset. Han förklarade att han deltagit med bilden för att väcka frågor om skillnaden mellan fotografier och ai-genererade bilder som liknar fotografier. Eldagsen ville få till en öppen diskussion om hur fotovärlden ska hantera den nya tekniken att göra bilder, tyvärr vägrade tävlingsledningen att delta i någon diskussion.

Eldagsen blev, naturligtvis, ifrågasatt. Många blev arga och misstänksamma, och jag känner fotoälskare som än idag reagerar med irritation när de ser Eldagsens vinnarbild. Men till er vill jag bara säga; Boris Eldagsen gjorde oss alla en tjänst, för det var i kölvattnet av hans rebelliska tilltag som ordet promptografi började komma i allmänt bruk. Det är ett utmärkt ord, särskilt för oss som tycker att det betyder någonting hur en bild kommit till.

Innan ordet promptografi fick spridning sa folk ibland saker som »ai-foto« eller »datorgenererade fotografier«. Det är förvirrande, för promptografi och fotografi har mycket lite med varandra att göra. Det blev också lättare för konstnärer som arbetar med AI att kommunicera vad de gör.

Nu håller jag tummarna för att Svenska akademien tar med promptografi i framtida utgåvor av sina ordböcker.

Seminarium nu på video

Tack alla silver- och guldmedlemmar som var med på seminariet om manuella, mekaniska och automatiska bilder. För er som inte hade möjlighet att vara med finns nu inspelningen på seminariesidan. Du måste vara inloggad som silver- eller guldmedlem för att kunna se det.

Citatmaskinen

Vecka 8

»Vi träffades första gången på min utställning i Paris 1975. Han ville omedelbart börja prata om teckning, så var det varje gång vi sågs efter det, och jag ville alltid prata om fotografi.«

David Hockney
ur A History of Pictures, 2016.

Konstnären David Hockney om sina möten med fotografen Henri Cartier-Bresson.