När orden öppnar bilden

Döper du dina projekt? Jag döper mina, för jag har märkt att namnet har betydelse för hur jag fotograferar.

Tänk till exempel att du har för vana att fotografera lite när du går på stan. Dina motiv blir lite vad som faller dig in, och bilderna hamnar i ditt digitala arkiv och du tittar på dem ibland.

Men så en dag när du har lite tid över så går du igenom bildhögen lite noggrannare än vanligt, och du upptäcker vissa mönster i vad du fastnar för. Säg att du har en förkärlek för människor som ser ut att drömma sig bort, som om de befinner sig i en värld av minnen och drömmar. Du bestämmer dig för att lägga alla de bilderna i en särskild mapp, och du funderar över varför du är dragen till just det här motivet. Du tänker på vad du själv brukar minnas och drömma dig bort till, och kommer att tänka på en kär person som inte längre finns i ditt liv.

Du döper mappen till »Jag minns hur din hand känns mot min kind«. När du tittar på bilderna med den titeln i tanken så framstår de på ett helt nytt sätt. Du kan se din egen längtan i de andras kroppar. Personerna på bilderna blir tydligare för dig, och du känner en större värme för dem.

Du bläddrar igenom andra bilder du tagit. En är en bild av ett ensamt upplyst fönster i ett flerbostadshus. Bilden är tagen nerifrån gatan. Det slår dig att du stått så många gånger och längtat efter någon som berört dig, men som du inte vågat närma dig. När du sätter in den i samlingen Jag minns hur din hand känns mot min kind så får bilden ett helt nytt liv med en ny och djupare innebörd.

Nästa dag är du hemma hos en god vän som har en liten sten, slipad helt slät av havets vågor, liggande på fönsterbrädet. Du ser den där stenen och tänker på ditt projekt. Skulle inte den passa in? Du tar en bild av stenen där den ligger, och så tar du en till bild som visar hur du håller stenen i din hand, smeker den med tummen.

Ibland är det en plåga att sätta titlar, för en titel kan begränsa och förminska upplevelsen av en bild. Men ibland är titlar fantastiska, särskilt när de omfattar samlingar av bilder. Och, som sagt, en arbetstitel kan vara ett fantastiskt sätt att bredda ditt sätt att tänka kring dina bilder. En bra titel blir som ett filter som förskjuter bildernas betydelse, och den gör det möjligt att ta nya sorters bilder.

När jag tänker på titlar så hamnar jag ofta hos Lars Tunbjörk och hans genombrottsbok som har titeln Landet utom sig. Det är en titel som låser upp och berikar hans bildvärld något enormt.

Jag tror att många tänker att sätta en titel, det är det sista man gör. Att man tittar igenom materialet och försöker hitta en gemensam nämnare som beskriver vad projektet handlar om. Så kan man förstås göra, men prova också att låta titeln vara styrande.

Sätta ord på kvalitet – seminarium på söndag

Apropå att sätta ord på saker och ting – på söndag är det seminarium igen här på Bildspråket. Den här gången är ämnet ord och bild. Dels handlar det om att använda arbetstitlar som ett kreativt verktyg, dels om att sätta ord på vilka kvaliteter vi söker i våra bilder. Vi utgår från en kvalitetsstege, ofta kallad »The Emotional Ladder«, som fotograferna på Washington Post utvecklade någon gång på 1990-talet och som används än idag.

Seminariet blir en övning i att sätta ord på vilka kvaliteter vi söker när vi fotograferar – i synnerhet när vi fotograferar i begränsade projekt. Kan det hjälpa oss i vår kreativa process att namnge och rangordna olika kvaliteter?

XL: Ord som kreativa verktyg för bild

Söndag 13 april 2025, kl 10.00.

BildspråketGöran Segeholm

Citatmaskinen

Vecka 12

»Min teori är, att ju fler bilder du tar, desto bättre blir du. Det är som en sport. Jag väntar aldrig in ett särskilt ögonblick, för underbara tillfälligheter inträffar när du fotograferar mycket.«

Tina Barney