Mina tiotusen sämsta bilder

I duschen en morgon kom jag att tänka på ett säg som jag hörde ofta när jag började fotografera: »Dina tiotusen första bilder är de sämsta1«.

Strofen fastnade, och några dagar senare släpade jag upp mina tre första negativalbum från källarförrådet. Hundra filmer i varje album, 36 exponeringar per film. 300 x 36 = 10.800. I den här samlingen svartvita negativ från åren 1980–1983 borde alltså mina allra sämsta bilder finnas. Eftersom jag inte öppnat albumen på trettio år så är jag nyfiken på vad jag kommer att hitta.

Två saker har jag noterat redan efter ett par timmar. Mina idéer var enklare, och jag hade ännu inte utvecklat något särskilt personligt sätt att se. Mycket ser ut att vara inspirerat av den tidens mest omtalade och omskrivna fotografer (bland andra Christer Strömholm, mer om honom längre ner i detta mejl). Det andra är att jag påfallande ofta inte minns situationerna när jag tog bilderna, men miljöerna och människorna som jag fotograferat väcker en flod av minnen.

Som jag skrev i ett tidigare veckomejl. Det är mer än rimligt att fotografera katter. Det tyckte jag tydligen redan 1981.
fotnot
  1. Citatet brukar tillskrivas Henri Cartier-Bresson, men jag har aldrig lyckats hitta någon källa på det.

Hejdå facebook och instagram

De senaste åren har jag loggat in på facebook och instagram med en tilltagande känsla av att bidra till någonting som jag inte tycker om, och som går emot flera av mina grundläggande värderingar om hur vi bör leva tillsammans.

Så nu drar jag. På alla hjärtans dag, 14 februari, fimpar jag all min aktivitet på ovan nämnda plattformar. Inklusive Bildspråkets egen facebooksida. Tack alla ni som gillade den, men nu är det slut.


Hej Bluesky

Istället för att gynna metasfären så har jag skapat ett konto för Bildspråket på den relativt nya plattformen Bluesky. Jag bedömer att de har ett sundare förhållningssätt till användarnas data, och jag uppskattar att företaget är registrerat som en PBC (public benefit corporation) vilket medför vissa åtaganden om öppenhet och att inte sätta den ekonomiska vinningen före användarnas intressen.

Den som lever får se, jag vill i varje fall ge det en chans. Om du också startar konto på Bluesky så kan du hitta Bildspråket som @bildspraket.bsky.social.


Pascal Sgro, Cherry Airlines, 2024. En av bilderna som ställs ut på Hangar Gallery.

Fotografi reducerat till en look

Hangar, ett belgiskt kulturcentrum med inriktning på fotografi, har nyligen öppnat en utställning med AI-genererad bildkonst av 18 konstnärer.

Tanken tycks vara att alla bilder som ser ut som fotografi kan passera som fotografi? Men är inte det att reducera fotografi till en estetik, och inte längre se det som en specifik teknik?

Jag älskar inte fotografi för att fotografiska bilder ser ut på ett visst sätt, utan för att jag vet att varje bild är skapad i samspel med vår gemensamma verklighet, och att varje fotografi är förankrat i världen både i tid och rum. Det är själva laddningen. Jag skulle önska att det gick att knö in AI-bilderna någon annanstans än i det fotografiska sammanhanget. Som bilder är deras enda beröringspunkt att den ena typen av bilder ibland försöker se ut som den andra bildtypen.


Stjärnfall x 3

Senaste veckan har det duggat tätt mellan ifrågsättandena i fotovärlden.

Debatt om bildstöld: Fjäll som fjäll? Samer som samer? | Amnesty Sápmi
Fotografen Cato Lein använde bilder tagna i Lappland av etnografen och museimannen Ernst Manker som sina egna i boken ”Northern Silence”. Han belönades med

Stjärnfall 1: Debatten om fotografen Cato Leins stöld av Ernst Mankers bilder dog ut ganska fort, men men nu har Eva Silvén, tidigare intendent vid Nordiska Museet, skrivit en lång text där hon bland annat frågar sig varför inte stölderna uppmärksammades tidigare. Välskrivet och läsvärt.

Jag skrev helt kort om det här i mars förra året.


Konflikt om ikoniskt foto från Vietnamkriget
Fotografiet som föreställer hur en naken nioårig flicka flyr från en napalmbombning under Vietnamkriget är ett av världens mest kända.

Stjärnfall 2(?): I dokumentären The Stringer, som hade premiär på filmfestivalen Sundance i veckan, hävdas att det inte alls var fotografen Nick Ut som tog det berömda fotografiet Terror of War (ibland också kallat Napalm Girl) i Vietnam 1972, utan en mindre känd fotograf vid namn Nguyen Thanh Nghe. Jag har inte lyckats hitta någon plattform där det går att se filmen än.


Christer Strömholm och nazismen
Christer Strömholm är en av våra mest firade fotografer, belönad med Hasselbladpriset och representerad på Moderna Museet och MoMA. Han är främst känd för sina intima svartvita porträtt och sina gatufotografier. Särskilt berömda blev hans skildringar av trans­sexuella i 1950-talets Paris.För första gången skärskådas de

Stjärnfall 3: Just nu läser jag Christer Strömholm och nazismen av Andreas Gedin. Boken handlar om hur Christer Strömholm, en av 1900-talets viktigaste svenska fotografer, bit för bit och med hjälp av människor i sin omgivning formar om sin egen historia och förminskar sitt nazistiska förflutna (enligt Gedin var han aktiv nazist mellan 14 och 27 års ålder).

Välskrivet, komprimerat och välresearchat är mitt omdöme så här långt. Återkommer när jag läst klart.


Citatmaskinen

Vecka 4

»Enligt min åsikt kan du inte hävda att du verkligen sett någonting förrän du har ett fotografi av det.«

Émile Zola
från en intervju i tidskriften The Photo-Miniature no. 21 (December 1900)

Émile Zola, självporträtt med barnen Denise och Jaqcues, ca 1900.

Fotografi var en hobby som passade författaren och sanningssägaren Émile Zola (1840–1902) som hand i handske. Hans romaner var detaljrika och realistiska på samma sätt som fotografier kan vara det. Det här citatet kommer från en intervju som han gjorde med The Photo-Miniature, en fotografisk tidskrift som kom ut varje månad mellan åren 1899 och 1932.

Här är lite mer av den omgivande texten. Källa: Beaumont Newhalls bok The History of Photography.

Jag ber om ursäkt för att ni fått vänta. Den här tiden på dagen ägnar jag vanligtvis åt en ny hobby: fotografi. När ni kom framkallade jag några ögonblicksbilder som jag tagit i eftermiddags på utställningen1. Alla borde ha en hobby, och jag måste erkänna att jag är väldigt förtjust i min. Enligt min åsikt kan du inte hävda att du verkligen sett någonting förrän du har ett fotografi av det. Fotografiet avslöjar en mängd detaljer som annars skulle förbises, och i de flesta inte ens kunna urskiljas.
fotnot
  1. Världsutställningen i Paris år 1900.