Ingenting är någonsin som dom sa att det var

Jag trodde att min citatserie skulle bli en bagatell, ett roligt tillskott i slutet av veckomejlen. Men när jag väl började gräva visade det sig att jag är mer intresserad än jag anat.

Som den här veckan, när jag tänkte att jag skulle välja ett av Diane Arbus. Det finns mycket att välja bland, men det var ett särskilt som jag var på jakt efter, ett som jag hört för länge sedan men aldrig tidigare tagit reda på ur vilket sammanhang det var hämtat. Så här går det: »Nothing is ever the same as they say it was«.

Citatet har stannat med mig genom åren, för känslan som det förmedlar är så välbekant. Jag kände den när jag var på chartersemester. När jag började undervisa. När jag blev förälder. När jag blev kär. När jag drack alkohol första gången. Ingenting var någonsin som dom sa att det var. Ibland var det bättre, ibland sämre. Ibland bara annorlunda.

För mig har Arbus citat inte bara med hennes sätt att fotografera att göra, utan också med fotografer som Lars Tunbjörk. Ta vilken som helst av hans bilder och sätt titeln Nothing is ever the same as they say it was, och det stämmer till hundra procent.

De som Diane Arbus kallar »dom« är för mig inga specifika personer, utan en övergripande kultur, en tidsanda som innehåller en tyst överenskommelse om hur saker och ting är. Varje tid har sina sanningar. När mina föräldrar växte upp var homosexualitet en sjukdom. När jag växte upp blev man lycklig av framgång. När mina barn växte upp var de inbäddade en sanning att alla kan bli det dom vill. De välmenande kollektiva livlögnerna ändrar skepnad, men de finns alltid närvarande. Ibland till hjälp, ibland till skada.

Arbus citat kan läsas som att ingen annan kan leva ditt liv, och att du bör vara inställd på att du vet ingenting om någonting innan du upplevt det själv.

P.S. Jag misstänker att Eva Dahlgrens låt Tavlor utan ram handlar om samma sak som veckans citat. Hon sjunger om en man som ser sig som förmer än andra för att han uppfyllt sin tids drömmar.

Citatmaskinen

Vecka 3

»Nothing is ever the same as they say it was.«

Diane Arbus
Artforum, maj 1971 (vol. 9, no. 9)

Jag hittade källan till slut. Det är en text ur ett konstmagasin, publicerad i samband med att magasinet publicerade fem bilder av Diane Arbus. Texten är signerad Diane Arbus och daterad till den 1 april 1971, blott några månader innan hon skulle begå självmord hemma i sitt badkar.

Nedan texten i sin helhet (min egen, oprofessionella, översättning, länk till originaltexten längre ner).

Jag drömde en gång att jag var ombord en praktfull oceanångare, blek, guldfärgad, täckt av amor-figurer och rokoko som en bröllopstårta. Det var rök i luften, folk drack och spelade. Jag visste att skeppet brann och att vi sakta sjönk. De visste det också men de var glada, de dansade, sjöng och kysstes, lite förvirrade. Det fanns inget hopp. Jag var väldigt upprymd. Jag kunde fotografera allt jag ville.

Ingenting är någonsin som dom sa att det var. Det är det jag aldrig sett förut som jag känner igen.

Det finns ett gammalt skämt om en man som kommer in på en bar och ser att bartendern har en banan i örat så han säger, Hallå, du har en banan i örat; och bartendern svarar, Tala högre, jag kan inte höra dig för jag har en banan i örat.

Ingenting är någonsin likadant. Det bästa är skillnaderna. Jag får behålla det ingen annan behöver.

Ett fotografi är en hemlighet om en hemlighet. Ju mer det berättar, desto mindre vet du.

Diane Arbus, 1 april 1971

Här är originaltexten på engelska.

Kaffe!

Februari månads träningspass är här för alla guld- och silvermedlemmar. Den här gången handlar det om att frigöra potentialen i ett motivområde som är kärt för många.

Kaffe (eller te)

Träningspass 32: Månadens träningspass februari 2025.

BildspråketGöran Segeholm