Blomsteräng eller minfält? Du väljer.
Vi pratade om att åka bort tillsammans några dagar, en god vän och jag, för det är ju sådant folk gör på sommaren. Han frågade om det fanns någon särskild plats som jag längtade till, eller om jag mest ville bort från stan. Vi funderade en stund och kom fram till att ingen av oss varken ville från eller till, så vi hängde hemma i istället.
Det fick mig att tänka på den ständiga frågan om man gör saker för att man vill till någonting eller från någonting. Handlingen må vara densamma, men det är skillnad om två människor flyttar ihop för att de vill upptäcka varandra och bygga något gemensamt, eller om de gör det för att slippa vara ensamma.
Ibland kan jag se det i hur fotografer förhåller sig till fotografi. Det finns de som fotograferar för att ha någonting att göra, för att fylla ett tomrum med någon typ av aktivitet. Att det blev just fotografi kanske var en ren tillfällighet. Andra fotograferar för att de är nyfikna och vill upptäcka någonting nytt, och för att de aktivt valt just kameran och fotografin som en bra väg att göra det.
De här båda gruppernas aktiviteter liknar varandra; de fotograferar och visar bilder. Men bilderna liknar inte varandra. Den som fotograferar för att komma bort från någonting (tomhet, inaktivitet, känslan av att inte vara kreativ) närmar sig oftare fotografin som en sysselsättning med ett facit. Som om de spelade golf, och övade in den perfekta golfsvingen. Det gäller att undvika att göra fel.
De som fotograferar för att de är nyfikna och har ett behov av att uttrycka sig bryr sig mer om vad som är rätt, än om vad som är fel. Hur kommer de åt det som de vill ha av fotografin? De fokuserar på hur de ska komma till sitt uttryck, inte hur de ska komma bort från felen.
Återigen handlar det om uppmärksamhet. Är du uppmärksam på vad du har lust till, eller på vad du är rädd för?
När du följer din lust och nyfikenhet går du på en blomsteräng och letar efter en alldeles särskild blomma som du ännu inte har sett, men som du känner på dig borde finnas där. När du tänker på alla fel du kan råka göra, all kritik som kan drabba dig, så går du på ett minfält där varje felsteg leder till ett misslyckande. Vem kan då se några blommor överhuvudtaget?
Jag vet var jag helst vill vara.
Relaterat till detta: I veckan hade Svenska Dagbladet en lång, läsvärd artikel om forskaren och författaren Scott Barry Kaufman, som ägnat fem år åt att fördjupa sig i psykologen Abraham Maslows arbete. Maslow gav namn åt den välkända behovstrappan, där självförverkligande är den högsta nivån. I boken Transcend (2021) utvecklar Kaufman Maslows teorier, och gör en modell som består av två klasser av behov — de som ger trygghet, och de som får oss att växa. Ibland gör vi saker för att vi drivs av en känsla av osäkerhet och otrygghet, och ibland för att vi är nyfikna och vill upptäcka och utforska. Det är den senare typen av handlingar som får oss att utvecklas som människor och bli mer trygga och harmoniska på sikt, menar Kaufman.
En ledig plats på Bildspråket IRL
Länge var kursen Bildspråket IRL, som jag skrivit om tidigare, fulltecknad. Men nu har en av deltagarna i söndagsgruppen tvingats lämna återbud.
Så detta är en utmärkt chans för dig som vill förverkliga ett eget fotografiskt projekt med inspiration och kunnig handledning. Om du är intresserad, eller vill veta mer, mejla mig på adressen goran@bildspraket.se.
Bildspråket IRL är en kurs som löper över tio månader och tio fysiska träffar. Vi träffas i Gamla Stan i Stockholm, och en full grupp består av åtta deltagare. Här kan du läsa mer.
En sådan som fotograferar
Vecka 32: Be om ett porträtt
Välj en person som du känner visst motstånd inför att kontakta med ditt ärende. Arbeta sedan fram en vision av hur du skulle vilja att porträttet såg ut. Spontant? Formellt? Vilken typ av ljus? I någon särskild miljö? Fortsätt att arbeta med din idé tills den känns spännande och intressant, som en bild som du verkligen skulle vilja ha. Formulera idén så klart för dig själv att du kan beskriva den för någon annan.
Känn efter igen hur det skulle kännas att kontakta personen. Har det blivit lättare nu när du har ett fokus på vad du vill?
Om det känns tillräckligt lätt, kontakta personen och be att få ta porträttet.
Bakgrund till övningen
Som jag skrev i förra veckomejlet så fick jag ett blått öga förra veckan, vilket fick en god vän att textade mig att han tyckte att det vore synd att inte ta ett fint porträtt nu när jag hade en så präktig blåtira.
Dagen därpå träffades vi, och jag och min vän. Vi åt lunch och fotograferade och hade en toppendag. Det är tur att man umgås med sådana som fotograferar.
Jag vill se dina bilder på augustiseminariet!
Den 11 augusti är det seminarium. Då blir det praktiska övningar när vi för andra gången ger oss i kast med att ge bilder fördjupade betydelser genom att placera dem intill andra bilder.
Jag har redan fått in en del bilder att använda som arbetsmaterial (tack!), men det finns plats för fler. Välkommen att bidra! Bilderna ska vara kvadratiska, och helst relativt enkla. Upp till fyra bilder får du skicka in. Deadline för detta är fredag 9 augusti.
Ur poddarkivet: Min viktigaste fotobok
Det här avsnittet betyder mer än vanligt för mig, för Hannah Goldstein och jag pratar bland annat om nyutgåvan av Jim Goldbergs bok Rich and Poor. Det är den bok som inspirerat och påverkat mig mest av alla fotoböcker jag ägt, och den sista jag skulle göra mig av med.
Bildradions gamla poddavsnitt är tillgängliga för alla betalande prenumeranter av Bildspråket som ett litet extra tack för stödet.