»Att bli ignorerad är ett stort privilegium«

pose; uttrycksfull men konstlad kroppsställning som intas t.ex. av estetiska skäl

Svensk ordbok, 2021

Häromveckan fotograferade jag en fotograf. Hon frågade hur jag ville att hon skulle stå. Jag inte kom på något särskilt, så istället pekade jag neråt en sjö och sa att vi kan gå åt det här hållet, så tar jag bilder under tiden. Ovanför oss fanns trädkronor med lövverk som strilade ljuset. Det blev fint.

Efteråt tänkte jag på min idétorka. Vanligen brukar jag kunna komma på en eller annan idé när någon frågar om hur de ska posera, men inte den här dagen. Jag tänkte att det berodde på att jag var helt inställd på att lyssna, iaktta och fånga upp, inte på att iscensätta, tänka ut och skapa eget. Min uppmärksamhet var av den sort som tillhör en gatufotograf, inte en porträttfotograf. När jag har uppmärksamhet som en porträttfotograf ser jag möjligheter, sådant som ännu inte är. Skulle denna gröna parkbänk kunna vara en del av ett porträtt? Hur skulle det se ut om personen lutar sig mer framåt? Tar av sig jackan? Tittar in i kameran? Blundar? Gatufotografen i mig fantiserar aldrig om det som inte är. Den ser bara det som faktiskt händer, följer skeendet, är beredd att ta tillvara. Tycker inte om att lägga sig i.

Vad du ser och hur du ser det styr mer än något annat vilken typ av bilder du kan ta. Ingenting definierar dig tydligare som fotograf än hur din uppmärksamhet är beskaffad.

Några dagar senare gav jag feedback på en fotografs arbete med en bok. Det var ett mycket fint och personligt projekt som jag kanske kommer att skriva om här i veckomejlet när det blir klart. Jag knöt an starkt till bilderna och berättelsen, samtidigt som det slog mig att jag aldrig skulle kunna göra något liknande själv. Projektet var sprunget ur en särskild erfarenhet som gett upphov till en särskild sorts uppmärksamhet som inte är så vanlig.

Det är sant att de mest intressanta fotoprojekten ofta är de som bara kan göras av en enda människa.

En fånig olycka inträffade: jag råkade slå till mig själv(!) på ögat med ett par hörlurar(!). Fick en synlig svullnad, men eftersom det inte gjorde ont så tänkte jag inte mer på det.

När jag några timmar senare gick för att handla middag blev jag varse att något inte var som det brukade. Redan i trapphuset fick jag en undrande och samtidigt undvikande blick av en granne jag känner väl. Han skyndade vidare utan att säga mer än »hej«. På gatan mötte jag människor som ansträngde sig för att vända bort sina blickar. Utom en, som såg mig rakt i ögonen och log stort och ... insinuant? Kassörskan i butiken där jag brukar handla sken upp när hon fick syn på mig. Jag kände att jag berikat hennes arbetsdag, men var inte säker på hur.

Det var spännande. För en kort stund kändes det som att leva någon annans liv. Jag anade att det hade med mitt svullna öga att göra, men herregud så farligt var det väl inte? Men när jag kom hem igen såg jag att svullnaden utvecklats till en präktig blåtira. En struntsak, men så intressant att denna obetydliga förändring av min uppenbarelse gav så stor effekt. Händelsen fick mig att inse hur ovan jag är vid att bli uppmärksammad för mitt utseende. I vanliga fall är jag inte mycket att lägga märke till. Det finns så många vita män i övre medelåldern som ser ut precis som jag; jeans, svart tisha, klippt med maskin i nacken.

Kom att tänka på ett citat av målaren och gatufotografen Saul Leiter: »Att bli ignorerad är ett stort privilegium.« Den här dagen höll jag med honom.

Världen skulle förmodligen vara en smula bättre om vi då och då fick vandra i varandras kroppar, bara för att se vilken typ av uppmärksamhet vi drar till oss.

En sådan som fotograferar

Vecka 31: Uppmärksamhet

Jag vill se dina bilder på augustiseminariet!

Den 11 augusti är det seminarium. Då blir det praktiska övningar när vi för andra gången ger oss i kast med att ge bilder fördjupade betydelser genom att placera dem intill andra bilder.

Du är mycket välkommen att bidra med bilder till detta seminarium. De ska vara kvadratiska, och helst relativt enkla. Upp till fyra bilder får du skicka in. Deadline för detta är fredag 9 augusti.

XXXII: Sida vid sida [ II ]

Söndag 11 augusti 2024 kl 10.00.

BildspråketGöran Segeholm

Veckans poddutgrävning: Sista om fotomaraton

Den här veckans arkivgräv har tagit oss till oktober 2014 och en intervju med vinnaren av Fotomaraton. Detta är det sista fotomaratonavsnittet. Jag lovar. Bildradions poddavsnitt är en bonus för alla betalande prenumeranter.

🎙️ 91: Segerintervjun

Göran träffar vinnaren i Stockholms fotomaraton, Mattias Persson, och det visar sig att han själv är med på en av bilderna i vinnarkollektionen.

BildspråketGöran Segeholm