99: Att fotografera är att tämja ett djur.

En seriös amatörfotograf lär sin kamera att lyda.

Göran Segeholm

5 okt 2023

Effekter av att fotografera, del 6 av 7.

Tidigare avsnitt

Introduktion

Allt du intresserar dig för, påverkar dig. I den här följetongen tittar vi närmare på hur ett intresse för att skapa och läsa fotografisk bild kan påverka dig i andra delar av livet.

Kameran gör sig redo att ta bilder, försöker ligga i bakhåll för dem, är på sin vakt mot dem. Denna väntan på någonting, denna apparaturens rovdjurs-karaktär, är central i vårt försök att ge en etymologisk definition av apparatur.

Vilém Flusser, ur ”En filosofi för fotografin”, 1983.

I sin bok En filosofi för fotografin låter det ibland som om författaren, filosofen Vilém Flusser, betraktar kameran som ett djur med egen vilja, som genom sin konstruktion närmast tvingar fotografen att ”fullfölja kamerans program”, att ta en viss sorts bilder.

När jag läste det första gången mindes jag när jag fick min första egna kamera, en Kodak Instamatic. Jag kan ha varit kanske tolv, och väldigt ivrig att ta min första bild. Jag sprang ut för att hitta någonting som var värt att fotografera, och fastnade för en motorcykel som stod parkerad på andra sidan gatan. Jag visste vad jag skulle göra, jag visste att kameran var en maskin för att bevara sådant som är värt att bevara. Jag hade sett hur mina föräldrar fotograferade. Vid den tiden tänkte jag inte på det sättet, men man skulle kanske kunna säga att jag undermedvetet såg kameran som ett ”djur” som ville ha en särskild sorts ”mat”. Mitt första fotoalbum fylldes av motiv som vackra blommor, födelsedagstårtor, klädda julgranar, turistattraktioner och häftiga motorcyklar. Jag matade min kamera med den sortens mat jag tänkte att kameror vill ha.

Ett mycket konkret exempel på hur fotoindustrin styr hur världen ska skildras är funktioner som ansiktsigenkänning och ögonfokus (ansiktet och ögat är särskilt viktiga motiv). Vissa kameror har till och med inbyggda funktioner som gör att bilden tas först när modellen ler rätt sorts leende (graden av leende går att ställa in). Andra aspekter av fotoindustrins ansträngningar att få konsumenter att fotografera på ett visst sätt är Kodak Scenic Spots och Kodak Picture Spots, två kampanjer där Kodak satte upp skyltar för att märka ut de bästa fotoplatserna på olika turistmål, bland annat Disneyland.

Flusser såg det som att kameran gör fotografen, ”operatören”, till ett verktyg för att ”förverkliga kamerans program”.

Att bli en seriös amatörfotograf är att vända på rollerna, att sluta se sin kamera som ett vilddjur som vill bli matat, utan som en hund att ta till brukshundsklubben för att lära den att apportera och gå fot utan koppel. Att göra kameran ”till sin”, är för många en givande och utvecklande aspekt av fotografi som förenar teknologi och konst.

Tack för mejl!

Jag har fått ett par mejl sedan sist. Ett som tar upp frågan om var gränsen går mellan minimalistisk och simpel. Det ledde till att jag börjat snickra på både ett träningspass och ett seminarium som berör ämnet.

En annan läsare undrar om jag inte menar ”hjärtats språk” när jag skrev om att tänka utan ord i förra veckomejlet. Till exempel ett varmt leende; en stödjande hand under armen på den gamla damen vid övergångsstället; gester och mimik som uttrycker kärlek. Men det gör jag inte. Jag menar att fotografiet har ett språk som får mig att tänka på ett annat sätt än när jag tänker med ord. Eftersom det tänkandet inte går att klä i ord så kanske man kan uppfatta det som att det är något annat än att tänka. Men det är inte min uppfattning.

💡

Pennfajtas med Bildspråkets veckomejl!
Nästa vecka fyller Bildspråkets veckomejl hundra, och i födelsedagspresent önskar det sig insändare av alla de slag — frågor, tips och iakttagelser. Skicka din insändare till veckomejlet@bildspraket.se.