* 5/6: Stirra dig inte blind på bilden, iaktta dig själv istället.

Femte mejlet i kursen Läsa bild, prata bild

Bildläsning är en kreativ verksamhet i sig. När du tar dig an en bild så skapar du något som inte fanns tidigare. När du formulerar vad du upplever så delar du med dig av din kreativitet. Du blir en kritiker.

Det viktiga att komma ihåg är att ditt omdöme, din läsning, den mening du skapar, inte sitter i bilden utan uppstår som en följd av mötet mellan dig och bilden. Därför ska du inte bara titta på bilden, utan lika mycket på dig själv. Att läsa bild handlar inte om att bedöma bilder, det handlar om att försöka skapa mening av bilder. Försök att håll distansen så att du kan följa dina processer — ”hmmm... nu kände jag ett styng av oro, var uppstod det?”

Tre bildläsningsrum

Det är möjligt att läsa bilder på så många olika sätt, och en metod för att få lite struktur i läsandet är att tänka att du kan flytta bilden till olika rum för att se var läsningen blir bäst.

• Det perceptuella (estetiska) rummet. När du ser bilder i det här rummet så är du uppmärksam på hur ditt öga reagerar på former, färger, ljus och komposition oavsett vad du tänker eller känner.
• Det emotionella rummet. I det här rummet noterar du vad du känner för olika aspekter av bilden. Ömhet? Glädje? Förtvivlan?
• Det kognitiva rummet. Och här försöker du skapa tankar kring bilden.

De flesta bilder är lättare att se i ett rum än ett annat, och de flesta läsare har en tendens att välja vissa rum före andra. Genom att medvetet byta filter och se en bild ur olika vinklar så kan den öppna sig för en djupare läsning.