43: Kritik är skapande

Det är synd att ordet ”kritik” har så dåligt rykte. Att ”komma med kritik” ses sällan som något positivt. En person som är ”kritisk” betraktas ofta som negativ, och får ofta höra att han eller hon eller hen ”bara är avundsjuk” och hellre borde ”göra något själv istället för att kritisera andra.”

Vad många av dem som kritiserar kritik tycks missa är att kritik är skapande. Att formulera ett omdöme är en kreativ process, precis som att skapa en bild, ett musikstycke eller en dikt.

En mer neutral definition av kritik som jag tycker om är att det är ”bedömandets konst”¹. Dessa två ord lyfter elegant fram att ...

1. ... kritik inte är ett angrepp.
2. … kritik är en konst; en kreativ, skapande verksamhet.  

Att skapa kritik kan vara lätt eller svårt. Lätt för den som oreflekterat basunerar ut första bästa magkänsla. Svårt för den som strävar efter att vara rättvis, sätta in objektet för kritiken i ett större sammanhang, se verket ur flera olika perspektiv samt bemödar sig om att inte bara formulera sina känslor inför det kritiserade, utan också i möjligaste mån spåra källan till dessa känslor. Välformulerad, välunderbyggd kritik gör det möjligt att se världen tydligare.

Kritik är en naturlig följd av intresse, och det finns områden i livet där kritiken välkomnas med större glädje än i så kallade ”kulturella” sammanhang. För min del blir det särskilt tydligt när jag umgås med vänner som är extra förtjusta i fotboll. Till synes utan ansträngning levererar de kunnig, djupgående kritik som bottnar i att de sett tusentals matcher, lyssnat på tiotusentals kommentatorer, stött och blött sina omdömen om spelare, situationer och domare på kvarterskrogen. Kritiken är en omistlig del av sporten. Nere på planen skapar 22 spelare en match, uppe på läktarna sitter 22 000 åskådare och skapar den kritik som är fotbollens motor. Vem skulle bry sig om en sport som ingen pratar om, en sport där ingen i publiken har förmågan att se vad som är bra, och vad som är dåligt?

Jag tittar gärna på en match då och då, men känner mig ganska bortkommen i de sammanhangen. Ibland kan jag se att något skott eller någon fint är extraordinärt bra. Jag kan notera att vissa domslut är tveksamma och se när ett lag tappar gnistan och idéerna. Så när jag ser en match tillsammans med kunniga vänner så håller jag inne med en del spontana kommentarer, lyssnar och försöker fördjupa min förståelse. Det händer att jag kämpar ner en impuls att säga något om att ”kan vi inte ge alla varsin boll istället”, för jag inser att det bara är kärlekslöst mot dem som älskar sporten, lika kärlekslöst som när en person som är ointresserad av fotografi skämtsamt avfärdar Lee Friedlanders New York City, med att fotografen missat att hans skugga kommit med på bilden.

Alla som skapar kritik lyfter det iakttagna från att vara en ren förströelse till att handla om värderingar. Kritik är ett sätt att göra världen mer intressant, särskilt när man är några som kritiserar tillsammans. Vi är några vänner som brukar äta lunch och titta på konstutställningar. Inom varje sektion i utställningen måste var och en välja det bästa och det sämsta. Det är en plågsam och något vulgär process (eftersom det går lite väl fort), men konsten blir synlig på ett helt annat sätt än när vi bara går omkring och hummar och nickar. När en nära vän, vars omdöme du respekterar, väljer ut din sämsta som sin bästa, så är det något som du kanske tänker på när du ska somna på kvällen.

Att formulera ett ärligt omdöme om en bild eller bildserie är ansträngande, men också en vacker form av engagemang. Det kräver att du gräver djupt i dina kunskaper och värderingar, att du sätter in det du bedömer i ett större sammanhang. Det är också ett risktagande. Hur du än gör så öppnar även du dig för kritik från andra. Är ditt omdöme rimligt? Har du dålig smak? Är dina kunskaper alltför begränsade?

Att skapa kritik är att ge sina värderingar liv. Utan kritik skulle både konsten och fotbollen stå still. Kritisera mera, men gör det med kärlek och gör det omsorgsfullt.

fotnoter

1. Den defintionen går att hitta både i Nationalencyklopedin och i Svenska Akademiens Ordbok.

Om ungefär tio veckor går Bildspråkets veckomejl in på sitt andra år. Det har varit en glädje att arbeta med dessa texter om fotografi, och att få så mycket feedback.

Men skrivandet tar tid, i snitt en dag i veckan ungefär. Tid är, i någon mening, också pengar. För att kunna fortsätta att utveckla veckomejlet så kommer från och med den 17 november endast de tre senaste månadernas veckomejl vara tillgängliga på webben för dig som är gratisprenumerant. Alla betalande medlemmar — brons (bara 25 kronor i månaden), silver och guld — kommer att ha tillgång till samtliga veckomejl när de är inloggade på webbplatsen.

Självklart gör jag så här för att uppmuntra fler att teckna sig för ett betalt abonnemang på Bildspråket.

På söndag är det val i Sverige. Det är också vad våra dagboksbilder handlar om — det politiska valet, det vardagliga valet, oförmågan att välja och val som vi inte backa ur från.