* 2/6: Denotation och konnotation

En rimlig tolkning (syntes) av bilden ovan skulle kunna vara att den handlar om längtan, intimitet, kärlek, sensualism och lyx. Kanske skulle somliga också tolka den som en kommersiell bild, som använder sig av ett rent, avskalat, ”felfritt” och kontrollerat bildspråk som är vanligt i reklam och marknadsföring.

I en bild som denna är syntesen lätt att uppfatta och formulera, men hur uppstår den egentligen? För att ta reda på det ska vi börja analysera bilden med verktygen denotation och konnotation.

En denotation är en uppräkning av vilka element bilden bygger på. Denotationen ska vara torr och icke–värderande. Alla som sett bilden ska kunna hålla med om beskrivningen. Syftet med denotationen är att skärpa blicken och gå igenom bildytan bit för bit. En denotation skulle kunna se ut så här:

Många bilder är så komplexa att det är omöjligt att göra en fullständig denotation. Då väljer du ut de bildelement som du tycker är mest framträdande.

Konnotationer är associationer

När denotationen är klar så har du en lista, nedskriven eller i huvudet, över bildens beståndsdelar. Vissa punkter handlar om vad bilden visar, andra om ljus, komposition eller annat du lagt märke till. Nästa steg är att göra konnotationer till dessa delar i listan. Det innebär att du funderar på vilka associationer de olika beståndsdelarna för med sig.

Röda rosor har starka associationer till romantik, passion, kroppslig kärlek och sensualism. De konnotationerna kallar vi för kulturella, eftersom det är många människor som delar och upprätthåller dem. Konnotationer kan också vara arketypiska eller privata.

• Arketypiska konnotationer är sådana vi antar är gemensamma för alla människor, i alla kulturer, i alla tider. Om vår exempelbild innehåller någon arketypisk konnotation (tveksamt), så skulle det möjligen vara att mjukt ljus uppfattas som just mjukt och vänligt. Alla arketypiska konnotationer är givetvis också kulturella.
• Kulturella konnotationer är gemensamma för en viss grupp människor vid en viss tid i historien. Under renässensen kunde till exempel ett fikonträd konnotera jungfrufödsel, något som en modern läsare sannolikt inte skulle komma på utan förkunskaper (det rådde vid tiden en uppfattning om att just fikonträd bar frukt utan befruktning).
• Privata konnotationer hör bara till en specifik läsare. Det är sådant du kopplar till ett visst bildinnehåll baserat på minnen och erfarenheter ur ditt eget liv. Hos någon läsare kanske tanken på rosor och sidenlakan väcker ett obehagligt minne av något slag.

Denotation/konnotation är bara ett analysverktyg bland många, men det kan vara en bra start för att komma igång.

Flussers tre kanaler

Nästa gång är ett av våra ämnen ”bilder som byter scen”. Inför den övningen kan det vara bra att känna till lite om detta (du känner igen resonemanget från första träffen, och det är samma. Men här i mer akademisk språkdräkt).

I boken Towards a Philosophy of Photography (1983) skriver filosofen och författaren Vilém Flusser att det teoretiskt finns tre olika typer av information, och att vi använder olika ”kanaler” för att distribuera informationen. Det Flusser beskriver är avsändarens förhållningssätt till informationen (modus).

#1 ”Det som är” (indikativ)
#2 ”Det som bör vara” (imperativ)
#3 ”Det som kan vara” (konjunktiv/optativ)

Kanal 1: Den första kanalen är ren information. Exempel ur den fotografiska världen är nyhetsjournalistik, polisfotografi, medicinsk fotografi, passfotografi, viss dokumentärfotografi (dock inte all). Kanalen gör det klart att syftet med fotografierna är att så oförfalskat som möjligt överföra information om det fotograferade. Typiska sammanhang för kanal ett är nyhetsmedia, läkarjournaler, polisrapporter, men även vissa typer av samlingar av familje- och minnesbilder.

Kanal 2: Exempel på den andra kanalen är reklam och propaganda. Läsaren förstår att syftet med bilden är att övertyga läsaren om en viss ståndpunkt, till exempel att bilden ovanför disken på snabbmatsrestaurangen betyder ”hamburgaren smakar gott” eller att en annons från en hjälporganisation betyder ”vi bör hjälpa dessa människor”. Sammanhanget för bilder av den här typen är annonser, annonstavlor, broschyrer och många instagramkonton (där läsaren identifierar ägaren av kontot som en person som vill övertyga läsarna om att den t ex lever ett bra liv).

Kanal 3: Den tredje kanalen domineras av konstgallerier, konstfotoböcker och konsttidskrifter, men även konstinstitutioners närvaro på webben och sociala medier. När läsaren uppfattar att den tar emot ett bildbudskap i denna tredje kanal så uppfattar den inte att det finns en ”önskad läsning”, som i kanal två. Tvärtom bjuder budskapet in till tolkning, och har ofta många möjliga läsningar.

Flusser menar att skaparen av bilden, fotografen, i de flesta fall är medveten om vilken kanal bilden ska publiceras i redan vid skapandet, och anpassar därför bildspråket efter kanalens förutsättningar.