Sontags essä är mer aktuell idag än när den publicerades för femtio år sedan
Vad jag gör i sommar? Just nu är jag inne på kanske femte omläsningen av Susan Sontags essäsamling Om fotografi (svenska översättningen, 1981), och det slår mig att texterna blivit allt mer aktuella för varje gång jag läst dem.
Det gäller kanske allra mest essän Platons grotta, som publicerades första gången 1973, för över femtio år sedan. I den skriver Sontag om bildnarkomaner, att fotografi kan leda till själslig miljöförstöring och ett upplevt inre tvång att fotografera. Texten har inte bara behållit sin aktualitet — den är mer aktuell nu än den var när den skrevs. Då, 1973, tycker hon att bildfloden är överväldigande. Fotografier, menar Sontag, lurar oss att tro att vi vet mer än vi gör.
Den blir en kunskap till reapris — en skenbar kunskap, en skenbar visdom.
[...]
Genom att förse denna redan till trängsel fyllda värld med en kopia av den i form av avbilder, får fotografin oss att tycka att världen är mer tillgänglig än den egentligen är.
Det kan vara underbart att titta på fotografier. Det finns någonting inbyggt i mediet som tilltalar mig enormt. Att se alla dessa människor, platser, händelser och föremål ger mig ofta en känsla av rikedom och överflöd. Att ta del av en annan människas sätt att se sin lilla del av världen är ett motmedel mot ensamhet när fotografi är som bäst.
Men jag tror att Sontag har rätt om att en överdriven bildkonsumtion, bildnarkomani, kan leda till en ”själslig miljöförstöring”, eller i varje fall en visuell utmattning. Det är anledningen till att jag nästan aldrig tittar på Instagram, vilket förvånat en och annan genom åren. Jag som arbetar med fotografi och bildspråk? Vore inte det stimulerande? Nej. Instagram är förödande för mitt humör och välmående. Tio minuter räcker för att jag ska bli uppjagad och nedstämd på samma gång. Det är en obehaglig känsla som liknar den jag kan få i trängseln på ett shoppingstråk på valfri turistort. Alla har något att sälja, något att visa. Somligt är säkert uppriktigt och djupt, men för mig reducerar sammanhanget allt till yta.
Många tycker att min beskrivning är orättvis, jag vet. När man väl lär känna dem man följer så djupnar förståelsen och så vidare. Jag säger inte emot, bara att jag personligen inte kan skaka av mig känslan av att sakta, men i full panik, sjunka mot botten av den bottenlösa bildfloden. (Dessutom; när jag intresserar mig för en bild så vill jag helst se den i större format än vad Instagram tillåter.)
Min strategi för att behålla min mentala hälsa i ett samhälle som flödar över av bilder är densamma som för att behålla min fysiska hälsa i ett samhälle som flödar över av mat och godsaker: Ät inte allt du ser, välj med omsorg och skippa tomma kolhydrater. Och kom ihåg att du blir vad du äter.
Jag avrundar detta med det sista stycket i essän Platons grotta (i översättning av Boo Cassel).
Behovet av att få verkligheten bekräftad och upplevelsen förhöjd via fotografier är en estetisk konsumtionism som varenda människa numera är tillvand till. Industriella samhällen förvandlar sina invånare till bildnarkomaner, det är den mest oemotståndliga form av själslig miljöförstöring. En stark längtan efter skönhet, efter ett slut på inträngandet under ytan, efter en förlösning och ett förhärligande av världens mångfald — alla dessa erotiska känslostämningar bejakas av den njutning fotografierna bereder oss. Men också andra, mindre befriande känslor kommer till uttryck. Det vore inte fel att säga att människor känner ett inre tvång att fotografera: att förvandla upplevelsen själv till ett sätt att se. Att uppleva en sak blir till slut liktydigt med att beskåda den i fotograferad form. Den mest konsekvente av 1800-talets esteter, Mallarmé, sade att allting i världen existerar för att hamna i en bok. Idag existerar allting för att hamna i ett fotografi.
Susan Sontag, ur Platons grotta, 1973
(ompublicerad i essäsamlingen Om Fotografi, 1977)
Långläsning för hängmattan
Jag har skrivit en lång text om makt och erkännande i konstfotovärlden för Fotografisk Tidskrift. Här finns den att läsa online, förtjänstfullt illustrerad av Emma Hanquist.
Seminarium: På söndag skördar vi erfarenheterna av att ställa ut på någon annans kylskåp.
Kommer du ihåg Bildspråkets kylskåpsutställning? Den går ut på att du skickar in bilder till Bildspråket, vi skickar dem vidare till någon annan som sätter upp dem på sitt kylskåp under några veckor. Samtidigt får du ta emot någon annans bilder och sätta upp dem på ditt kylskåp.
Eftersom den här idén är ganska säregen, så ser jag verkligen fram emot juni månads seminarium som blir ett enda stort erfarenhetsutbyte kring kylskåpsutställningen. Du som skickade in bilder får feedback från någon som tittat på dem varje dag i veckor. Du som satte upp bilder får veta vem som tog dem och vad bakgrunden var. Och du som inte var med i Kylskåpsutställningen är också välkommen, för du får en inblick i hur det är att visa bilder för andra under dessa något ovanliga omständigheter.
Om du vill vara med på detta, skriv in 16 juni kl 10.00 i kalendern.
Seminarierna är alltid på en söndag, alltid klockan 10 och öppna för silver- och guldmedlemmar i Bildspråket.
En sådan som fotograferar
Vecka 25: Tänd inte.
Ställ upp din kamera på stativ och ta ett fotografi av rummet när lampan inte är tänd. Var noggrann. Använd ett lågt isotal för bästa möjliga återgivning av tonövergångar och färger. I bildbehandlingen kan du gärna göra scenen lite ljusare än den känns för ögat.
Titta på bilden och reflektera över vad ljus betyder för vår uppfattning om omvärlden. Fantisera några minuter om hur människor upplevde världen innan det elektriska ljuset fanns.
Bakgrund till övningen
Två vinster för din visuella hälsa: Du odlar din känsla för ljus, och du får anledning att fotografera något som du vanligen inte fotograferar.
Pärla för alla — realitypodd från Stockholms fotomaraton 2014.
I augusti är det fotomaraton i Stockholm, och för att komma i stämning kan du lyssna på den här inspelningen som jag gjorde när jag var med 2014. Gästreporter är Knut Koivisto.
Normalt sett är Bildradions poddarkiv bara tillgängligt för betalande prenumeranter av Bildspråket, men den här veckan gör vi ett undantag. Detta avsnitt är tillgängligt för alla som prenumererar på veckomejlet.
Var med i en feedbackgrupp i höst
Bildspråkets feedbackgrupper har paus nu under sommaren, men i september startar vi igen. Att vara med i en feedbackgrupp innebär att du får återkoppling på något fotografiskt du gjort en gång i månaden.
- måndagsgruppen — 1 ledig plats
- tisdagsgruppen – fulltecknad
- onsdagsgruppen – fulltecknad
- fredagsgruppen – 1 ledig plats
- lördagsgruppen – 6 lediga platser
| grupp Måndag kl 18:30 |
grupp Tisdag kl 18:30 |
grupp Onsdag kl 18:30 |
grupp Fredag kl 14:00 |
grupp Lördag kl 10:00 |
|
| 16/9 | 10/9 | 18/9 | 20/9 | 21/9 | |
| 14/10 | 8/10 | 16/10 | 18/10 | 19/10 | |
| 18/11 | 12/11 | 20/11 | 22/11 | 16/11 | |
| 16/12 | 10/12 | 18/12 | 20/12 | 21/12 | |
| 13/1 | 7/1 | 15/1 | 17/1 | 18/1 | |
| 10/2 | 4/2 | 12/2 | 14/2 | 15/2 | |
| 10/3 | 4/3 | 12/3 | 14/3 | 22/3 | |
| 7/4 | 1/4 | 9/4 | 11/4 | 12/4 | |
| 19/5 | 13/5 | 21/5 | 23/5 | 17/5 | |
Om du är intresserad av en plats i någon av dessa feedbackgrupper, mejla mig på goran@bildspraket.se. Priset är 4750:- för hela säsongen inklusive sommarseminarier juni–augusti både 2024 och 2025. Alternativt kan du betala per månad. Då är priset 550:- i månaden, och du påbörjar ditt guldabonnemang i september. Under sommaren är feedbackgrupperna stängda, så då räcker silvermedlemskap för att vara med på seminarierna.