121: Hasselbladpriset — från dokumentärt till installation

Imorgon, fredag 8 mars klockan 06:30, tillkännager Hasselbladstiftelsen vem som får Hasselbladpriset 2024. När vänner utanför fotovärlden frågar vad det är för ett pris, så brukar jag svara att det är fotovärldens motsvarighet till Nobelpriset. Enligt legenden var det också så Erna och Victor Hasselblad tänkte när de planerade för priset i början av 1970-talet. Kameraförsäljningen hade gått bra, och paret ville ge något tillbaka till fotovärlden. 1979 bildades sålunda Hasselbladstiftelsen, vars ändamål är att främja utbildning och forskning inom naturvetenskap och fotografi.

Det finns många skäl att tycka om Hasselbladpriset. Vi som älskar fotografi får någonting att tänka på och prata om ett tag. Kanske upptäcker vi en ny fotograf i processen. Men för mig är det främsta skälet att priset inte är kopplat till någon tävling eller ansökan. Varje år vaskar en kommitté bestående av 4–5 kunniga personer från olika delar av världen fram ett antal nomineringar som de presenterar för stiftelsens styrelse, som sedan fattar det slutliga beslutet. Det betyder också att även fotografer som inte är de mest aktiva kan komma ifråga.

Hur känt är Hasselbladpriset?

Nobelpriset i litteratur är ungefär 32 gånger mer omskrivet än Hasselbladpriset, i varje fall om man räknar på hur ofta det är omnämnt i svenska dagstidningar (källa: Kungliga bibliotekets databas). Intresset för Hasselbladpriset i svensk dagspress har hittills varit som högst 2014, då nämndes det på sammanlagt 119 sidor. Motsvarande siffra för Nobelpriset i litteratur är 3773 sidor (2016). Sedan hör det till saken att texter om Hasselbladpriset ofta är korta notiser, medan texter om Nobelpriset i litteratur är betydligt längre.

Vem får ett Hasselbladpris?

Historiskt sett är Hasselbladpristagaren en 63-årig man som heter Robert (3 av 43 pristagare) och kommer från Europa eller Nordamerika. Den manliga dominansen har dock minskat sedan priset delades ut första gången 1980.

Män och kvinnor

Betydligt fler män (33) än kvinnor (10) har fått priset, men det har blivit lite mer balanserat för varje årtionde. Kanske någon tänker att det är dags för att en man får priset nu, efter att vi haft två kvinnor i rad. Men med tanke på att den längsta serien av manliga pristagare är tretton, så tror jag inte att stiftelsen tar någon särskild hänsyn till det.

Pristagarnas ålder

Pristagarnas genomsnittliga ålder är 63 år, det är tämligen oförändrat genom åren. Då och då får någon som är under 50 priset, och ett par gånger har det gått till personer som är över 80.

Pristagare som varit under 50:

• 2011 Walid Raad, 44 år
• 1989 Sebastião Salgado, 45 år
• 1994 Susan Meiselas, 45 år
• 1999 Cindy Sherman, 45 år
• 2015 Wolfgang Tillmans, 47 år

Pristagare som varit över 80:

• 1984 Manuel Alvarez Bravo, 82 år
• 2019 Daido Moriyama, 81 år

En enda gång har priset delats ut postumt, 1986. Det var inte planerat så, utan berodde på att pristagaren Ernst Haas gick bort i en hjärtattack vid 65 års ålder mellan kungörandet och prisutdelningen.

Varifrån kommer pristagarna?

Det korta svaret: De allra flesta kommer från Europa (17) och Nordamerika (17). Som enskilda länder står USA (12), Japan (4), Tyskland (3), Frankrike (3) och Sverige (3) i särklass. Sverige är det land i världen som har flest antal Hasselbladpristagare per capita (Lennart Nilsson, Sune Jonsson och Christer Strömholm).

Vilken sorts fotografi belönas?

Från starten 1980 till idag har det skett en förskjutning från fotografer som mest synts via media (till exempel böcker och tidskrifter), till konstnärer som är representerade på gallerier och museer. Den första pristagaren, Lennart Nilsson, var närmast ett ”household name” när han fick priset. Hans bok Ett barn blir till hade kommit ut i en andra upplaga och gjort stor internationell succé. Hans bilder av ofödda barn hade varit med på omslaget på den aktade tidningen Life Magazine. Andra tidiga pristagare arbetade i en reportagetradition (t ex Henri-Cartier Bresson och Sebastião Salgado) eller med dokumentation (t ex Sune Jonsson och Hiroshi Hamaya). Några fotografer som delvis arbetade med mode och reklam (Irving Penn, Richard Avedon) har också fått priset.

Men tiderna förändras, och massmedia är inte längre fotografins främsta frontlinje. Nu syns den nyaste fotografin till stor del på museer och gallerier, inte i media. Det syns bland annat i stiftelsens motiveringar, där vissa ord gradvis försvinner, och andra vinner ny mark.

Som du ser i grafen ovan användes ordet ”dokumentär” ganska ofta fram till ungefär 2010. I takt med att det försvann beskrevs pristagarna allt oftare som ”konstnärer” eller som att de har ”ett konstnärskap”. En annan intressant datapunkt som visar att priskommittén letar mer i gallerivärlden än i mediavärlden är att ordet ”installation” används allt mer frekvent.

Så vem vinner priset i år?

Inte vet jag, men om jag hade varit med i kommittén som ska nominera namn för styrelsen så skulle jag försökt se till att ett av dem var An-My Lê. Inte bara för att jag länge varit förtjust i denna säregna fransk-amerikansk-vietnamesiska fotograf, utan också för att jag tror att hon behövs särskilt mycket precis just nu, i dessa tider av oro och väpnade konflikter. An-My Lê har ett sätt att se på makt och krigföring som jag inte hittat hos någon annan fotograf. Hasselbladstiftelsen torde känna väl till henne, eftersom hon ställde ut på Hasselblad Center 2015. Om du vill läsa mer om henne, googla. Detta veckomejl är långt nog redan som det är.

P.S. Tack till Simon Mlangeni-Berg för ett blogginlägg som fick mig att vilja tänka vidare på detta. Simon har precis börjat blogga, och jag hoppas att många läser den och kommenterar så att vi länge får behålla hans röst i det fotografiska landskapet.

En sådan som fotograferar

Vecka 11: Umgås med Hasselbladpristagaren

Bakgrund till övningen

Visa i handling, både för dig själv och din omvärld, att ditt fotointresse är stort och värt att ta på allvar.

Seminarium på Bildspråket söndag 17 mars

Innehållet är inte satt än, men markera datumet. Klockan 10 börjar vi som vanligt, och som vanligt kör vi via Zoom. Öppet för silver- och guldmedlemmar. Mer information i nästa veckomejl.

Om du bor i Stockholm och inte kan hålla dig, kom till Fotografiska nu på söndag och var med på ett liveseminarium. Läs mer i nästa notis.

Bildspråket Live på Fotografiska om självporträtt

I vår håller jag sex seminarier på Fotografiska i Stockholm under rubriken Vad är grejen?. Varje seminarium utgår från en aktuell utställning, men går mycket längre i sitt innehåll. Vi drar igång nu på söndag med ett seminarium som tar sin utgångspunkt i Cindy Shermans utställning som pågår nu.

Tänk själv-seminarium med anledning av utställningen Tapestries av Cindy Sherman. Det finns många fotografer som av olika skäl använt sig själv som modell. Ibland för att visa hur de uppfattar sig själv, ibland för att upptäcka sig själv och ibland för att det är lättare än att anlita modeller. Om du fotograferade dig själv, vad skulle du vilja visa?

Eftersom detta är seminarier, inte föreläsningar, så bjuds publiken in att delta på olika sätt. Formatet är inte helt olikt Bildspråkets digitala seminarier — de börjar med en presentation, och fortsätter med någon form av interaktiva moment. Ett utmärkt tillfälle att komma ut och träffa likasinnade.

Särskilt erbjudande till dig som läser veckomejlet

Egentligen är seminarierna bara öppna för Fotografiskas medlemmar, men som läsare av det här veckomejlet har du chansen att vara med utan att vara medlem i Fotografiska Familjen. Via den här länken kan du boka en plats på seminariet den 1o mars för medlemspriset 129 kronor. Länken fungerar för de första tolv kunderna.

På länken nedan kan du läsa mer om alla sex seminarier i vår.

Vad är grejen? | Fotografiska Stockholm

Välkommen till Fotografiska Stockholm. Upplev fotoutställningar, live-event, mötes-event och konferenslokaler och en prisbelönt restaurang.

Fotografiska Stockholm