112: Varjedagskameran är ett älskat husdjur

I mina gamla negativalbum finns tecken på att jag tidigt fotograferade som ett tidsfördriv. Till exempel; istället för att följa med i handlingen i dåliga teveserier så började jag fotografera intressanta scener, alltid med en textremsa i bild. Det var en sport att få med något intressant, för film var dyrt och tevebilden gick inte att frysa. Efter mer än fyrtio år har jag fortfarande inte fått nog. Min senaste stillbild med textremsa tog jag så sent som igår. Jag är tacksam för att jag inte föddes en generation senare, då hade jag förmodligen slösurfat på mobilen eller spelat Candy Crush istället.

Att jag använt kameran som tidsfördriv beror till stor del på att jag alltid haft en varjedagskamera på gång, en som jag tar med på det mesta jag gör. Ibland har det varit en liten lätt systemkamera med ett behändigt objektiv, i andra perioder en kompaktkamera av något slag; en Olympus XA, en Ricoh GR eller en Sony RX1.

Jag kom att tänka på det här för att ”Everyday Carry” blir ett allt mer populärt begrepp bland teknikintresserade fotobloggare. En EDC (amerikanska skribenter är tokiga i förkortningar) är en kamera som du har med dig jämt. Det får inte vara en mobiltelefon, för fotograferandet ska vara en egen process, och gärna också en taktil glädje. Bildkvaliteten ska vara bra på det där traditionella sättet, det som kräver ett hyfsat objektiv och en betydligt större bildsensor än vad som får plats i en mobilkamera.

Men motsatsen till en everyday carry camera är inte mobiltelefonerna, utan de stora, tunga, svarta kameror som många yrkesfotografer älskar att kalla ”bara ett verktyg”. Många amatörfotografer vill också ha de där verktygen, för de är kompetenta och användbara och nästan oundgängliga för den som vill fotografera för pengar. Men de är sällan älskade. Jag har aldrig sett en sådan kamera ha en egen plats bredvid väckarklockan och nässprayen på nattduksbordet.

Varjedagskameran är inget verktyg, den är ett älskat husdjur som gör livet roligare och dig till en intressantare fotograf.

En sådan som fotograferar

vecka 2: Iscensatt slump

Några tankar kring övningen

Att medvetet arrangera något så att det ser slumpmässigt ut och samtidigt blir snyggt är utmanande och tålamodsprövande, men också en utmärkt övning för att upptäcka ordningens estetiska effekt på betraktaren. Av någon anledning blir vissa kombinationer av tändstickor mer tillfredsställande att se på än andra.

När du gör övningen, lägg märke till vilken stor roll bildramen spelar för hur du uppfattar innehållet. Genom att göra den här och liknande övningar regelbundet blir du med tiden bättre på att snabbt arrangera något som både är tilltalande och ser spontant ut. Det kan du ha nytta av i andra sammanhang, till exempel när du tar arrangerade porträtt i miljö.

Februari månads träningspass är ”familj”.

Som du kanske vet så lägger jag ut träningspassen för feedbackgrupperna ganska tidigt numera, så att de kan ligga i bakhuvudet och puttra länge, länge. Så om du är med i en feedbackgrupp så är det rekommenderade träningspasset att lämna in i februari Familj.

Men nu i januari är det Hemma, och det har du säkert tänkt på över hela jul- och nyårshelgen.

Nästa seminarium handlar (också) om familjer

När man talar om trollen så står de i farstun. Söndag 21 januari klockan 10.00 är det seminarium på Bildspråket för alla silver- och guldmedlemmar. Ämnet denna gång är Familj, samma som februari månads träningspass alltså. Seminariet handlar inte specifikt om träningspasset, utan om familjen i fotografin och idéer om hur du kan göra dina familjeskildringar intressanta.

Jag vill också uppmuntra dig att bidra med material till seminariet, i form av ett fotografi som du presenterar med titeln ”familj”, men som inte visar några människor eller djur. Läs mer på sidan som jag länkar till här nedanför.

Bildradion: Sanna Sjöswärd

Utgrävningen av gamla podcasten Bildspråket fortsätter. Denna vecka får du träffa Sanna Sjöswärd.