112: Varjedagskameran är ett älskat husdjur

Om hur bra det är att fotografera som tidsfördriv.

Göran Segeholm

4 jan 2024

I mina gamla negativalbum finns tecken på att jag tidigt fotograferade som ett tidsfördriv. Till exempel; istället för att följa med i handlingen i dåliga teveserier så började jag fotografera intressanta scener, alltid med en textremsa i bild. Det var en sport att få med något intressant, för film var dyrt och tevebilden gick inte att frysa. Efter mer än fyrtio år har jag fortfarande inte fått nog. Min senaste stillbild med textremsa tog jag så sent som igår. Jag är tacksam för att jag inte föddes en generation senare, då hade jag förmodligen slösurfat på mobilen eller spelat Candy Crush istället.

Göran Segeholm, *Sue Ellen*, 1982. Min första stulna bild ur en teveserie. Det blir med tiden tusentals fler.

Att jag använt kameran som tidsfördriv beror till stor del på att jag alltid haft en varjedagskamera på gång, en som jag tar med på det mesta jag gör. Ibland har det varit en liten lätt systemkamera med ett behändigt objektiv, i andra perioder en kompaktkamera av något slag; en Olympus XA, en Ricoh GR eller en Sony RX1.

Jag kom att tänka på det här för att ”Everyday Carry” blir ett allt mer populärt begrepp bland teknikintresserade fotobloggare. En EDC (amerikanska skribenter är tokiga i förkortningar) är en kamera som du har med dig jämt. Det får inte vara en mobiltelefon, för fotograferandet ska vara en egen process, och gärna också en taktil glädje. Bildkvaliteten ska vara bra på det där traditionella sättet, det som kräver ett hyfsat objektiv och en betydligt större bildsensor än vad som får plats i en mobilkamera.

Men motsatsen till en everyday carry camera är inte mobiltelefonerna, utan de stora, tunga, svarta kameror som många yrkesfotografer älskar att kalla ”bara ett verktyg”. Många amatörfotografer vill också ha de där verktygen, för de är kompetenta och användbara och nästan oundgängliga för den som vill fotografera för pengar. Men de är sällan älskade. Jag har aldrig sett en sådan kamera ha en egen plats bredvid väckarklockan och nässprayen på nattduksbordet.

Varjedagskameran är inget verktyg, den är ett älskat husdjur som gör livet roligare och dig till en intressantare fotograf.

En sådan som fotograferar

vecka 2: Iscensatt slump

Ta tolv tändstickor. Lägg dem i prydlig ordning på ett bord. Du lägger dem precis hur du vill, men det ska inte råda någon tvekan om att placeringen är medvetet uttänkt. När du är klar, ta en bild rakt ovanifrån. Alla tändstickorna ska vara skarpa.

Bryt därefter upp ditt mönster steg för steg. Börja med att göra endast små avvikelser. Varje gång du gjort några förändringar, ta en ny bild (fortfarande rakt ovanifrån med allt i skärpa). Upprepa minst 20 gånger, eller tills du funnit en komposition som ser helt slumpmässig ut och samtidigt är estetiskt tilltalande. Tänk på att bildramen är en del av kompositionen, du kanske behöver titta genom kamerans sökare då och då för att se vad du gör. Stativ underlättar.

Avstå från att använda slumpen på riktigt, det vill säga att hälla ut dina tändstickor huller om buller på bordet. Övningen går ut på att skapa någonting kontrollerat som ser ut som slump, inte på att fotografera något som är slumpmässigt tillkommet.

Om du inte hemskt gärna vill, visa inte bilderna för någon. Låt övningen bli en påminnelse om att allt inte behöver visas upp. Du kan fotografera bara för dig själv.

Några tankar kring övningen

Att medvetet arrangera något så att det ser slumpmässigt ut och samtidigt blir snyggt är utmanande och tålamodsprövande, men också en utmärkt övning för att upptäcka ordningens estetiska effekt på betraktaren. Av någon anledning blir vissa kombinationer av tändstickor mer tillfredsställande att se på än andra.

När du gör övningen, lägg märke till vilken stor roll bildramen spelar för hur du uppfattar innehållet. Genom att göra den här och liknande övningar regelbundet blir du med tiden bättre på att snabbt arrangera något som både är tilltalande och ser spontant ut. Det kan du ha nytta av i andra sammanhang, till exempel när du tar arrangerade porträtt i miljö.

Februari månads träningspass är ”familj”.

Som du kanske vet så lägger jag ut träningspassen för feedbackgrupperna ganska tidigt numera, så att de kan ligga i bakhuvudet och puttra länge, länge. Så om du är med i en feedbackgrupp så är det rekommenderade träningspasset att lämna in i februari Familj.

Men nu i januari är det Hemma, och det har du säkert tänkt på över hela jul- och nyårshelgen.

Foto: Göran Segeholm, 2019 (med varjedagskameran).

Nästa seminarium handlar (också) om familjer

När man talar om trollen så står de i farstun. Söndag 21 januari klockan 10.00 är det seminarium på Bildspråket för alla silver- och guldmedlemmar. Ämnet denna gång är Familj, samma som februari månads träningspass alltså. Seminariet handlar inte specifikt om träningspasset, utan om familjen i fotografin och idéer om hur du kan göra dina familjeskildringar intressanta.

Jag vill också uppmuntra dig att bidra med material till seminariet, i form av ett fotografi som du presenterar med titeln ”familj”, men som inte visar några människor eller djur. Läs mer på sidan som jag länkar till här nedanför.